Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slutade slutat
slut·ar●upphöra
hon bad dem sluta upp med att kasta snöbollsluta upp (med ngt/att+V), sluta upp (att+V)sedan 1788
verb slöt slutit, pres. sluter
slut·er1samlas
komm.de slöt upp mangrant till mötetsluta upp (SÄTT)sedan 1798 (urspr. om mil. samling), 1912 i allmännare bet.2ge sitt stöd
vanligen om grupp av personer
Nollhela partiet slöt upp bakom presidentkandidatensluta upp bakom/kring ngn/ngtsedan 1905Subst.:vbid1-326720uppslutande,
uppslutning