Svensk ordbok 2009, webbversion

1sluta upp´ verb slutade slutat slut·ar●upp­höra hon bad dem sluta upp med att kasta snö­bollsluta upp (med ngt/att+V), sluta upp (att+V)sedan 1788
2sluta upp´ verb slöt slutit, pres. sluter slut·er1samlas komm.de slöt upp man­grant till mötetsluta upp (SÄTT)sedan 1798 (urspr. om mil. samling), 1912 i all­männare bet.2ge sitt stöd vanligen om grupp av personer Nollhela partiet slöt upp bak­om president­kandidatensluta upp bakom/kring ngn/ngtsedan 1905Subst.:vbid1-326720uppslutande, uppslutning